USA-resan i korthet

Sondagkvallen borjar lida mot sitt slut, och jag satter mig ner for att skriva lite pa bloggen. Idag har hela slakten minus Carina som ar i Toronto varit samlade igen, hos Hongas, for en traditionell (om an tva veckor for tidig) Thanksgiving-middag. Det var ocksa sista gangen (for den har gangen) som vi traffade alla dem som inte bor har i Langley. Jag tanker gora en kort tillbakablick pa var tripp till "the States", men nagon desto langre uppsats kanns inte motiverad i denna sena stund av var utlandsvistelse. Vi traffas ju snart igen, alla ni darhemma, sa da kan vi beratta mera.

Dag 1 - mandag
I mandags pa formiddagen packade vi vara vaskor, hyrde en bil (en liten men snabb och bekvam Toyota Matrix) och for ivag. Vid gransen till USA var det ko, och i den satt vi i narmare tva timmar fore vi slapp vidare. Den forsta gransvakten vi traffade pa halsade oss med ett muntert "Howdy!". Da om inte forr visste vi att vi kommit till Amerika. Efter ett kort forhor om vara avsikter med resan, fotografering och lamnande av fingeravtryck, slapp vi antligen ivag, efter ungefar tva och en halv timme vid gransen, totalt.


Efter en ca tva timmars bilfard kom vi till Seattle. Dar akte vi upp i The Space Needle, ett utsiktstorn, varefter vi akte till downtown med The Seattle Center Monorail. Dar drack vi kaffe, tittade pa beromda Pike Place Market (som tyvarr holl pa att stanga), sag det allra forsta Starbucks-cafeet, vandrade runt och knappte lite kort. Da detta var gjort var det dags att borja soka sig till motellet dar vi planerat att overnatta. Efter att ha yrat runt och kort vilse ett antal ganger, kom vi lyckligt fram till motellet som lag invid Seattle-Tacoma flygfalt, en dryg halvtimme fran centrum. Efter en sen middag pa en narliggande mexikansk restaurang var det sangdags. Dag 1 av var USA-tripp var slut.

Dag 2 - Kurt-dagen
Da en fanatiker som jag hamnar i Seattle, Nirvanas och grunge-musikens hemstad, gar det inte att undvika en liten Kurt-turne. Och med Kurt menar jag givetvis Kurt Cobain. De dagar da Kurt och Nirvana var foremal for ohejdad, stor fascination fran min sida ar over, men jag maste anda ta chansen da vi anda var i Seattle. For gamla tiders skull, om inget annat (fast visst gillar jag fortfarande Nirvana, och tycker att Kurt var en synnerligen begavad sangare och latskrivare). Dagen borjade med ett besok pa The Experience Music Project, som ar ett slags museum och upplevelsecentrum pa temat musik. Utover centrets galna arkitektur fick bl.a. vi ta del av en utstallning med gitarrer fran borjan av instrumentets historia till nutid, en Jimi Hendrix-utstallning innehallande gitarrer han spelat pa med mera, en historik over Seattles musikliv, och ja - du gissade ratt - nagra av Kurt Cobains gitarrer, Dave Grohls trummor fran Nirvana-tiden, utrustning som Nirvana bandat med, gamla demokasetter med mera, med mera. Riktigt intressant, var det (Joanna tyckt nog det ocksa, int va det bara jag int.. ;). Efter det korde vi runt Seattle lite, stannade till vid Cobains hus, och fortsatte vidare soderut, genom Tacoma och Olympia till Aberdeen, Kurts fodelse- och uppvaxtort. Dar besokte vi minnesparken och bron fran laten "Something In The Way". Aberdeen var i ovrigt en pa nagot vis ganska otrevlig, forfallen, daligt skott och smutsig liten industristad, vilket ocksa verkade vara fallet med andra smastader vi korde igenom. Fran Aberdeen fortsatte vi var resa soderut, ut ur delstaten Washington och in i Oregon, till staden Astoria, dar vi overnattade.

Dag 3 - Oregons storslagna kust
Vi steg upp tidigt och korde runt lite i Astoria, som for ovrigt tydligen har en ratt stor befolkning av finlandsk harkomst. I staden fanns bl.a. en Suomi-hall, en allman bastu och en butik med enbart finska produkter, sasom Iittala och Aarikka. Fran Astoria korde vi soderut langs med Oregons vackra kust, som var valdigt fint trots det aningen daliga vadret. Vi gjorde en del stopp pa vagen, bl.a. vid spektakulara Cannon Beach, och beundrade maktiga klippformationer, sanddyner och stora Stillahavsvagor. Kring fyratiden pa eftermiddagen styrde vi kosan norrut igen, for att kora hem, genom Portland. Bortsett fran en avstickare in till Olympia, delstaten Washingtons huvudstad, korde vi mer eller mindre raka vagen tillbaka till Kanada. Strax fore elva pa kvallen kom vi till gransen. Om det var omstandigt och tidskravande att komma in i USA var det desto enklare att slippa ut och in i Kanada igen. Gransvakten ville inte ens se vara pass. Intressant skillnad i granspolitik.

I och med det var visiten till Staterna over. Vi fick igen sova i "var" skona sang i Langley. Pa torsdag morgon for vi och lamnade tillbaka bilen och fortsatte sedan med buss till Vancouver, dar vi stannade de tva foljande natterna hos Camilla och Peter. Pa lordagen, igar, atervande vi till Langley for slakttraffen, som varit idag. Vi har nu bara tva hela dagar kvar av var tid har, och pa onsdag reser vi hem. Det blev inte sa kort som jag tankt dethar, men hur som helst. Sa gar det da man far upp farten. Nu e det slut, i alla fall. Ses snart.

Martin

PS. Och som vanligt finns det bilder har.