Vi är hemma igen!

Jepp, så är det. Kanadaäventyret är slut, efter 3 månader. Vi är tillbaka i Finland igen.

Tidtabell for hemresan

Sahar ser tidtabellen ut for var hemresa:

Vi flyger fran Vancouver kl 9.00 pa morgonen, lokal tid, onsdagen den 1:a oktober (i overmorgon!). Detta ar alltsa kl 19.00 pa kvallen, finsk tid. Kl 16.30 lokal tid mellanlandar vi i Toronto, efter 4,5 timmars flygresa. Klockan ar da 23.30 i Finland.

Fran Toronto flyger vi vidare kl. 17.30 lokal tid, alltsa bara en timme efter att vi landat. Det ar ett kort byte... hoppas vi hinner! Det blir sakert att springa dar, kan jag tanka mig. Flygningen over Atlanten borjar alltsa kl 00.30, finsk tid. Flygningen tar 7,5 timmar och vi landar i Frankfurt for vart andra byte kl 7.00 lokal tid torsdagen den 2:a oktober. Kl 8.00 i Finland.

Var nastsista flygning, fran Frankfurt till Helsingfors, startar 9.35 tysk tid, alltsa 10.35 finsk tid. I Helsingfors landar vi sedan kl 12.55 pa dagen.

I Helsingfors far vi vanta nagra timmar. Kl 17.15 avgar sa vart sista flyg pa denna resa, och vi landar i Vasa kl 18.05, prick. Vi har da varit pa resa i 23 timmar och 5 minuter, varav 15 timmar och 10 minuter har varit i luften i fyra olika flygplan. Grymt va man kommer att va trott!

USA-resan i korthet

Sondagkvallen borjar lida mot sitt slut, och jag satter mig ner for att skriva lite pa bloggen. Idag har hela slakten minus Carina som ar i Toronto varit samlade igen, hos Hongas, for en traditionell (om an tva veckor for tidig) Thanksgiving-middag. Det var ocksa sista gangen (for den har gangen) som vi traffade alla dem som inte bor har i Langley. Jag tanker gora en kort tillbakablick pa var tripp till "the States", men nagon desto langre uppsats kanns inte motiverad i denna sena stund av var utlandsvistelse. Vi traffas ju snart igen, alla ni darhemma, sa da kan vi beratta mera.

Dag 1 - mandag
I mandags pa formiddagen packade vi vara vaskor, hyrde en bil (en liten men snabb och bekvam Toyota Matrix) och for ivag. Vid gransen till USA var det ko, och i den satt vi i narmare tva timmar fore vi slapp vidare. Den forsta gransvakten vi traffade pa halsade oss med ett muntert "Howdy!". Da om inte forr visste vi att vi kommit till Amerika. Efter ett kort forhor om vara avsikter med resan, fotografering och lamnande av fingeravtryck, slapp vi antligen ivag, efter ungefar tva och en halv timme vid gransen, totalt.


Efter en ca tva timmars bilfard kom vi till Seattle. Dar akte vi upp i The Space Needle, ett utsiktstorn, varefter vi akte till downtown med The Seattle Center Monorail. Dar drack vi kaffe, tittade pa beromda Pike Place Market (som tyvarr holl pa att stanga), sag det allra forsta Starbucks-cafeet, vandrade runt och knappte lite kort. Da detta var gjort var det dags att borja soka sig till motellet dar vi planerat att overnatta. Efter att ha yrat runt och kort vilse ett antal ganger, kom vi lyckligt fram till motellet som lag invid Seattle-Tacoma flygfalt, en dryg halvtimme fran centrum. Efter en sen middag pa en narliggande mexikansk restaurang var det sangdags. Dag 1 av var USA-tripp var slut.

Dag 2 - Kurt-dagen
Da en fanatiker som jag hamnar i Seattle, Nirvanas och grunge-musikens hemstad, gar det inte att undvika en liten Kurt-turne. Och med Kurt menar jag givetvis Kurt Cobain. De dagar da Kurt och Nirvana var foremal for ohejdad, stor fascination fran min sida ar over, men jag maste anda ta chansen da vi anda var i Seattle. For gamla tiders skull, om inget annat (fast visst gillar jag fortfarande Nirvana, och tycker att Kurt var en synnerligen begavad sangare och latskrivare). Dagen borjade med ett besok pa The Experience Music Project, som ar ett slags museum och upplevelsecentrum pa temat musik. Utover centrets galna arkitektur fick bl.a. vi ta del av en utstallning med gitarrer fran borjan av instrumentets historia till nutid, en Jimi Hendrix-utstallning innehallande gitarrer han spelat pa med mera, en historik over Seattles musikliv, och ja - du gissade ratt - nagra av Kurt Cobains gitarrer, Dave Grohls trummor fran Nirvana-tiden, utrustning som Nirvana bandat med, gamla demokasetter med mera, med mera. Riktigt intressant, var det (Joanna tyckt nog det ocksa, int va det bara jag int.. ;). Efter det korde vi runt Seattle lite, stannade till vid Cobains hus, och fortsatte vidare soderut, genom Tacoma och Olympia till Aberdeen, Kurts fodelse- och uppvaxtort. Dar besokte vi minnesparken och bron fran laten "Something In The Way". Aberdeen var i ovrigt en pa nagot vis ganska otrevlig, forfallen, daligt skott och smutsig liten industristad, vilket ocksa verkade vara fallet med andra smastader vi korde igenom. Fran Aberdeen fortsatte vi var resa soderut, ut ur delstaten Washington och in i Oregon, till staden Astoria, dar vi overnattade.

Dag 3 - Oregons storslagna kust
Vi steg upp tidigt och korde runt lite i Astoria, som for ovrigt tydligen har en ratt stor befolkning av finlandsk harkomst. I staden fanns bl.a. en Suomi-hall, en allman bastu och en butik med enbart finska produkter, sasom Iittala och Aarikka. Fran Astoria korde vi soderut langs med Oregons vackra kust, som var valdigt fint trots det aningen daliga vadret. Vi gjorde en del stopp pa vagen, bl.a. vid spektakulara Cannon Beach, och beundrade maktiga klippformationer, sanddyner och stora Stillahavsvagor. Kring fyratiden pa eftermiddagen styrde vi kosan norrut igen, for att kora hem, genom Portland. Bortsett fran en avstickare in till Olympia, delstaten Washingtons huvudstad, korde vi mer eller mindre raka vagen tillbaka till Kanada. Strax fore elva pa kvallen kom vi till gransen. Om det var omstandigt och tidskravande att komma in i USA var det desto enklare att slippa ut och in i Kanada igen. Gransvakten ville inte ens se vara pass. Intressant skillnad i granspolitik.

I och med det var visiten till Staterna over. Vi fick igen sova i "var" skona sang i Langley. Pa torsdag morgon for vi och lamnade tillbaka bilen och fortsatte sedan med buss till Vancouver, dar vi stannade de tva foljande natterna hos Camilla och Peter. Pa lordagen, igar, atervande vi till Langley for slakttraffen, som varit idag. Vi har nu bara tva hela dagar kvar av var tid har, och pa onsdag reser vi hem. Det blev inte sa kort som jag tankt dethar, men hur som helst. Sa gar det da man far upp farten. Nu e det slut, i alla fall. Ses snart.

Martin

PS. Och som vanligt finns det bilder har.

Tillbaka i Kanada

Sedan igar kvall ar vi tillbaka i Kanada efter tre dagar i USA. Sa jo, dom slappte in oss, om an med misstanksamhet, precis som mot alla andra som vill halsa pa i deras land. Vi maste lamna fingeravtryck och bli fotograferade, och dessutom betala dem for det. En intressant upplevelse, kan man saga. Mera om resan kommer senare.

Pa väg till U.S.A.

Klockan ar snart tio pa morgonen har nu och vi ska alldeles strax fara ivag for att hyra en bil och aka ner till staterna! Vi planerar att vara borta tva natter, sa det blir en ganska kort men passlig visit. Idag kommer vi att vara i Seattle och foljande dag planerar vi att kora vidare soderut. Vi skriver mera om resan sen efter att vi faktiskt gjort den. Det ska bli riktigt skoj och lite spannande att se om vi slipper in i landet... Jag har dock dragit pa mig en mindre forkylning sa jag hoppas att det inte hindrar mig fran att njuta av resan.

Joanna

Ändrade planer

Igar beslot vi att forkorta var tid pa eko-retreaten, nagot vi funderat pa nagra dagar. Vi borjade kanna att vi var fardiga med det stallet. Igar tisdag bestamde vi oss slutligen att vi skulle fara pa onsdag. Det visade sig att vara vardar hade battre mojlighet att skjutsa oss till bussen samma kvall, sa sa blev det. Igar kvall lamnade vi alltsa Hope, hoppade pa en Greyhound-buss och akte tillbaka till Hongas i Langley. Det blev ett ganska plotsligt uppbrott; inom nagra fa timmar fran att vi bestamt att vi skulle fara nasta dag satt vi pa bussen. Men bra sa. Timingen var bra, aven for vardarna, for de kommande dagarna hade de inga gaster inbokade pa sin retreat. Sa det skulle inte ha varit sa mycket "akut" arbete som vi skulle ha behovts till. Och nya volontarer som vill komma dit star pa ko, mer eller mindre. Vad jag forstod.

Sa nu e vi alltsa tillbaka i Langley. De kommande dagarna kommer vi troligen att bara ta det lugnt och hanga med slakten. Till nasta vecka har vi planer pa att hyra en bil och kora till Seattle in the Amerikat, mojligen. Vi ska se hur vi far till det. Da vi anda ar sa nara USA kanns det nastan lite dumt att inte fara dit en svang. Om dom slapper in oss, det vill saga. Granspoliserna lar vara ganska galna, sags det. Men det ska nog ga bra. Vara anknytningar till suspekta organisationer i Mellanostern ar ju ganska obetydliga. Hur som helst. Vi haller er uppdaterade om vara planer, pa denna blogg!

Martin

Martin och Joanna på eko-retreaten, Hope, B.C.

Nu ar det lordag, den 13:e september, och klockan ar 11 pa morgonen. Idag ar den elfte dagen vi ar har i Hope, pa den s.k. eko-retreaten, "At Kw'o:kw'e:hala eco vacation retreat" (klicka pa namnet for att ga till stallets hemsida, om det intresserar..). Retreaten ligger nagra kilometer utanfor den lilla staden Hope (ca 6000 invanare), invid Coquihalla River och Highway 5, aven kallad Coquihalla Highway. Google Earth-fantaster (jag ar en sadan!) kan kopiera adressen "67400 Tunnels Rd., Hope, BC, Canada" och klistra in den i Google Earth eller Google Maps, for att fa se var exakta position.

Manniskorna som driver stallet ar ett par i 50-arsaldern. Han ar hollandare, hon ar tredje generationens kanadensare av finlandskt ursprung. Han jobbar i Hope, for ett kabel-TV-bolag, hon jobbar heltid med att driva eko-retreaten. Retreaten ar alltsa en "rekreationsanlaggning", dit folk kan komma och vila upp sig, ata god mat, bada bastu ("real Finnish sauna", eller vad dom kallar det pa hemsidan...den ar faktiskt riktigt bra. Vedeldad och allt...) och badtunna, njuta av naturen, vandra, utova yoga med mera. Verksamheten ar i relativt liten skala, det finns plats for 6 gaster samtidigt. Pa omradet finns en stor ekologisk tradgard, dar de odlar en del av ravarorna till maten som gasterna (och de sjalva) ater. Utover paret sjalvt finns inga anstallda pa retreaten, sa de ar ganska beroende av volontarer fran WWOOF, vilket vi alltsa ar. For tillfallet arbetar en volontar fran Australien har ocksa.

Jag och Joanna bor i vad man kunde kalla ett skjul (det ar ett slags talt under ett plattak) ute pa garden. Det ar inte sa hemskt som det later, tycker jag i alla fall. Det ar riktigt mysigt, pa vissa satt. Vi sover pa en stor luftmadrass, under manga tacken och en elektrisk varmefilt, och vaggas varje kvall till somns av ljudet fran forsen utanfor. Jag sover riktigt bra, sa jag ar nojd. Min kara hustru ocksa, fast de forsta natterna vaknade hon ibland och tyckte sig hora moss, sma ekorrar och andra obehagliga varelser springa omkring. Men hon verkar ha vant sig nu, och hittills har vi inte haft nagra nattliga visiter av oinbjudna gnagare eller annat. Vad vi vet i alla fall. Fast man vet ju aldrig vad som springer pa en nar man sover... eller vad sager du, Joanna? Elektrisk belysning har vi ocksa, i vart skjul.

Vara arbetsuppgifter varierar fran dag till dag. Jag har sopat och rengjort tak, rensat ur stuprannor, sprayat tak med mossbekampningsmedel, rensat ogras, eldat i badtunnan, reparerat stuprannor och bytt ut ruttna brador pa en stuga, diskat, hjalpt till med matlagning med mera. Joanna har stadat stugor, ansat tomatplantor, rensat ogras, stadat mera stugor, skurat badtunnan, diskat och lagat mat med mera. Vara vardar ar kanske inte de mest strukturerade och planerande manniskorna som finns, vilket kan vara frustrerande ibland da man inte vet vad vi forvantas gora, hur mycket vi skall arbeta, nar vi ar lediga osv. Men nog gar det helt ok. Personligen trivs jag riktigt bra har, Joanna kanske inte fullt lika bra, atminstone inte med tanke pa "arbetsituationen".

Pa var fritid har vi varit pa vandringar, cykelturer, slappat, badat bastu och badtunna, last bocker m.m. Retreaten ar omgiven av berg, ligger bredvid en fors, och ligger ganska isolerat och utanfor staden ute i naturen, sa platsen i sig ar mycket skon att vistas pa. Ett stenkast harifran finns Coquihalla Canyon Provincial Park. Coquihalla Canyon ar en kanjon i berget som skapats av Coquihalla River. I kanjonen finns ocksa fyra overgivna jarnvagstunnlar, en del av Kettle Valley Railway som byggdes i borjan av forra seklet. Tunnlarna ar numera en turisattraktion.

Till Joannas (och min ocksa, maste jag erkanna) stora fortjusning finns har pa retreaten utover hunden Rambo tva kattungar, Mouse och Trapper (pa svenska "Mus" och "Fangare"... musfangare!). Joannas saknad av Kisson i Solf lindras effektivt av dessa tva lurviga varelsers existens. Har kommer en bild:

Det borjar vara dags att avrunda detta blogginlagg nu. Plikten kallar. Joanna svettas som bast med ogras ute i rabatten. Solen skiner, vilket den till var forvaning gjort hela tiden vi varit har. Fore vi for hit sade folk at oss att det alltid regnar i Hope, och det har det ocksa gjort alla ganger vi tidigare kort genom har. Det verkar dock som att vi bara haft otur tidigare, och att Hopes regninga rykte ar en myt. Vi kommer att stanna har en vecka annu. Vi far tillbaka till Langley pa fredag. Var tid i Kanada borjar i och med det ocksa narma sig sitt slut. Den forsta oktober flyger vi hem. Den andra oktober, kl. 18.05 landar vi pa Vasa flygfalt, om allt gar val. Det skall bli skont att komma hem, trots allt. Vi ses snart, Finland!

Martin

PS. Titta pa lite bilder fran var Hope-vistelse, vetja. Tryck har, for att komma till bildgalleriet.

Hope nästa!

Det borjar vara hog tid for nya inlagg har pa bloggen, men det har helt enkelt inte funnits sa mycket att blogga om...

Imorgon far vi till Hope, en stad ca 100 km fran Langley osterut. Det ar en liten stad omgiven av vackra berg men ar tyvarr kand for att fa mycket regn. Sommaren borjar verkligen lida mot sitt slut har, sa vi har inga stora forhoppningar om sol medan vi ar i Hope. Vi kommer att jobba pa en "eco-retreat". Det ar ett stalle dit folk far pa semester och de erbjuder bastu (!!!), spa, naturupplevelser m.m. Vi vet annu inte exakt vad vara arbetsuppgifter kommer att vara. Vi vet inte heller i vilken utstrackning vi kommer att ha tillgang till internet, sa ha talamod om ni inte hor fran oss. Vi kommer bara att vara dar i tva veckor.

Efter att vi kom tillbaka fran Vancouver Island har vi alltsa inte gjort sarskilt mycket. Vi har bara varit i Langley, forutom ett par resor in till Vancouver. Beatrice och Leif, som varit i Finland pa semester, har kommit tillbaks och hade med sig ragbrod och Oltermanni-ost. Jag och Martin fick inte smaka, sa gissa om vi fick hemlangtan!

Allt gott,

Joanna

Bilder

Bilder fran Vancouver Island finns har: bildgalleri (klicka pa lanken)

En vecka med Camilla och Peter

Veckan som gatt har vi spenderat med kusin Camilla och hennes man Peter. Pa tisdag morgon forra veckan for vi tillsammans med dem till Vancouver Island. Det tar 1,5 timme med farja till Nanaimo, en stad pa Vancouver Island. Peters foraldrar bor i Nanaimo och vi fick bo hos dem de dagarna som vi var pa on.

Forsta dagen korde vi runt lite kring Nanaimo. Det hade varit en sandskulpturtavling i narheten sa vi var och tittade pa konstverken. Vi var ocksa och besokte en mysig liten butik med getter pa taket. Tydligen en turistattraktion.




Andra dagen pa on for vi till Tofino som ligger pa vastkusten. Tofino ar en liten stad som ar mest kand for stranden Long Beach. Det ar lang sandstrand med oppet hav och stora vagor. Det ar den basta stranden i British Columbia for surfing. Vi hade tur med vadret sa vi spenderade nagra timmar pa stranden och hoppade i vagorna. Superkul! Lite jobbigt i langden med det salta vattnet men det var verkligen en hojdpunkt pa var vistelse har.

Long Beach, Tofino, Vancouver Island

Tre ganger pa vagen till och fran Tofino sag vi bjorn. En bjorn kom gaende langs vagen i den andra filen sa vi var bara nagra meter ifran den. En annan lufsade i vagrenen hogst tio meter ifran oss. Maktigt!



Tredje dagen for vi till Victoria. Det ar den storsta staden pa on och huvudstad for hela British Columbia. Det ar t.ex. dar som lagarna stiftas for provinsen. Victoria har en mera europeisk och gammal pragel an Vancouver. Det finns ocksa ett residens for drottningen i staden. Jag trivdes mycket bra dar och hade garna spenderat flera dagar dar. Det basta pa dagen var nar vi hyrde mopeder och korde langs vattnet och runt i staden. Landskapet paminde stallvis om Finland.

Legislative building

Camilla och jag pa mopeder

Pa fredag for vi tillbaka till Vancouver. Camilla och Peter bor i North Vancouver och vi spenderade hela helgen med dem. Pa sondag for vi pa nagra garage sales och gjorde nagra fynd. En garage sale ar helt enkelt det nar folk rensar ut sitt garage och saljer sitt "skrap" billigt. Roligt! Igar gick vi runt Stanley Park, som ar en relativt stor park mitt i Vancouver, tillsammans med Camilla och Carina. Det ar en 8 km lang vandring langs vattnet och man far se mycket av staden under vandringen.

Stanley Park

Nu ar vi tillbaka i Langley. Vi kommer sakert att vara storsta delen av tiden har innan vi far till nasta "farm" om 2,5 veckor.

Joanna

Cathedral Provincial Park - karta

Har ar en karta over Cathedral Provincial Park dar vi vistades forra helgen. Vart "base camp", alltsa lagret dar vi hade vara talt fanns vid Quiniscoe Lake, och ar inringat med lila pa kartan. Jag och Stephen vandrade alltsa in i nationalparken (16 km), och vi kom in pa den led som ar prickad med orange. Melinda och Joanna kom upp med bil med alla vara vaskor och grejer. Andra dagen gjorde vi alla en vandring runt Scout Mountain (8 km, prickat med ljusgront pa kartan). Tredje dagen gick jag och Joanna runt den s.k. Rim Trail, en fantastiskt vacker led som tog oss over de flesta bergstoppar som omringar Quiniscoe Lake och de andra sjoarna i parken. Ledens exakta langd ar lite oklar, men jag tippar att den ligger mellan 15 och 20 km. En redig dagsvandring med forstummande vyer. Rim Trail ar prickat med rosa pa kartan.

Martin

Bilder fran vildmarken

Det ar nu lordag kvall, och vi har just kommit tillbaka till Langley. Vi har varit borta harifran i 8 dagar nu. De fyra forsta dagarna av var tripp spenderade vi ute i vildmarken i Cathedral Provincial Park, nara amerikanska gransen ca 5 timmar inat landet fran Langley. Var vistelse i det vilda blev lite kortare an vi tankt, framst for att vart resesallskap hade for tunna sovsackar, vilket gjorde de kalla natterna i bergen till en pina. Vi hann dock gjora nagra riktigt fina vandringar, sa jag ar nojd anda. Resten av veckan spenderade vi i Okanagan, vid Stephens familjs stuga vid Mount Baldy.

Jag skall beskriva vart vildmarksaventyr narmare, men tills jag hinner gora det kan ni titta pa bilder darifran. Dom sager ju trots allt mera an ord. Och eftersom bilderna ar over 200 till antalet, maste jag skriva minst 200 000 ord for att saga mer. Eller hur det nu blir... ;)

Hur som helst, bilderna finns har: http://picasaweb.google.ca/martinholm27/TheCathedrals
Jag kan rekommendera slideshow-funktionen som finns i galleriet. Den funkar riktigt bra.

Gratisutrymmet pa det forra bildgalleriet har tagit slut, sa resten av bilderna fran var Canada-vistelse kommer troligen att finnas pa Picasagalleriet. Lank finns uppe till hoger.

Forsenade gratulationer pa fodelsedagen, Ylva!

halsar Martin

Infor Cathedral Parks

I natt bar det av mot Cathedral Parks, stallet dar jag, Martin, Melinda och Stephen ska vara och vandra i en vecka. Veckan som gatt har inneburit mycket planering och en del inkop infor aventyret. Cathedral Parks ligger ca 5 timmar harifran. Campingplatsen och vandringslederna ligger uppe pa ett berg. Man kan fa aka med en "buss" upp dit eller vandra upp 16 km. Bussen kostar ganska mycket sa vi bestamde att jag, Melinda och den tyngsta packningen aker upp med den medan karlarna vandrar upp.

Jag, som aldrig gjort nagon vandringsresa forr, ser valdigt mycket framemot det och hoppas att det inte kommer att sporegna. Martin har nastan borjat klattra pa vaggarna har eftersom vi inte har varit sa mycket ute i naturen eller varit nara berg annu. Han kommer nog att trivas som fisken i vattnet pa var resa.

Den senaste veckan har vi faktiskt inte gjort sa mycket. Vadret har inte varit sa bra de senaste dagarna heller; mulet och regnigt och under 20 grader. Nastan sa man saknar de riktigt heta dagarna nu istallet. Vi har gatt nagra korta vandringsleder har i narheten och sa har vi kopt en kamera at mig. Jee, en relativt billig och framfor allt en liten kamera. Beatrice och Leif har farit till Finland sa deras hund Maddie ar har i Langley just nu. Carinas hund Pelle kom ocksa forra veckan med flyg fran Montreal sa tillsammans med husets ovriga tre hundar ar det en mindre hundfarm har for tillfallet. Jag kan bara konstatera att jag nog ar en kattmanniska. I saknaden efter kisson i Finland har katten Toby blivit min van.



Vi kommer alltsa inte att vara nabara pa en vecka, men lordag kvall borde vi vara tillbaka. Skot om er alla och njut av sommaren.

Joanna

Kanadas djurliv

Under de dagar vi varit har pa kusten hos Leif och Beatrice har vi haft turen att fa se en hel del vilda djur. Precis bakom huset vi bor i finns ett kalhygge, som sa smaningom kommer att i alla fall delvis bli bostadsomrade, och pa tva sidor avgransas kalhygget av skogen. Andra kvallen vi var har sag vi plotsligt tva svartbjornar som lufsade over kalhygget pa nagra hundra meters avstand! Tyvarr fick jag inget vettigt foto av dem, de gick in i skogen lite for snabbt. Men det var haftigt. Forsta gangen vi sett bjornar i det fria. Igar kvall sag vi pa samma plats tva "elks", alltsa kronhjortar. De ar som namnet sager ett slags hjortar, men de ar lika stora som de algar vi har i Finland. Jag och Leif gick ut och smog oss narmare dem, och vi lyckades komma riktigt nara. Fast de sag oss nog, men brydde sig inte. En videosnutt av kronhjortarna har jag satt upp pa YouTube. Utover detta har vi ocksa sett radjur, kolibrin, sjostjarnor och diverse rovfaglar. Med mera.

/Martin

Midsommarfesten

Nu antligen har jag tid att satta mig ner och skriva lite. Vi har haft en lang dag pa vinodlingen idag. Vi satte vin pa flaskor och det rackte lange. Vi har just atit pizza som de brukar bjuda pa nar det ar 'bottling day' som idag. Imorgon ar det var sista dag har pa Lotusland Vinyards. Det har varit en intressant erfarenhet men tva veckor racker nog.

Forra helgen var det alltsa midsommarfest. Slakten har varje ar en midsommarfest som alltsa inte nodvandigtvis infaller pa midsommar. Midsommarn i sig firas inte direkt i Canada. Allt som allt var vi kring 25 personer inklusive nagra inbjudna vanner. Beatrice och Max kom redan pa torsdag, Leif och Camilla pa fredag. Pa fredagkvall hade vi seafood-fest. Harry och Bjarne Juthans hade varit och fiskat samma vecka upp i Kitimat som ligger 16 timmar norrut. De hade bl. a. fatt lax, prawns (storre rakor) och krabbor. Det var forsta gangen som bade jag och Martin at krabba. Krabbkottet doppade vi i smalt vitlokssmor En mycket ovan seafood-atare som jag kan anda konstatera att det var mycket gott!

Pa lordag kom flera manniskor bl.a. Tesa och David och Peter. Formiddagen gick at till att forbereda mat. Pa eftermiddagen drog Tesa sin traditionella vattenaerobics i poolen, karlarna skjot med luftgevar, nagra spelade volleyboll, Max var och red... I luften ljod toner av Abba och Arvingarna (!!!) - ett maste vid dessa slakttraffar. Peter hade med sig delar av sitt salsaband och de spelade lite for oss. Glad musik! Jag och Martin sjong och spelade lite ocksa. In pa smatimmarna spelade vi poker och satt kring brasan.

Vattenaerobics. I framre raden: Angela (Peters mamma), Camilla, Tesa, Marlene. Bakre raden: Beatrice, Annette, jag, Yvette och Maya (Tesas vaninna med dotter)

Jag och Martin sov i talt natten till sondag vilket gick bra anda fram till kl. 7 da vi horde skott med jamna mellanrum. Det visade sig vara kanoner som anvands pa blabarsfarmer for att skramma bort faglar. Irriterande... Pa sondag gjorde vi inte sa mycket annat an spelade pidron och lyssnade pa Abba. Jo, pa kvallen for vi med Annette, Melinda, Stephen, Camilla och Peter till Dairy Queen pa glass. Snart borjar vi ha testat de flesta snabbmatsstallen har...

Peters band

Jees, jees, det ar kul med de har slakttraffarna. Toppenvader hade vi ocksa, eller tja, lite for varmt, ca 30 grader.


Imorgon far vi till Sechelt och ar dar med Beatrice och Leif. Vi stannar dar kanske till onsdag. Sedan kommer ju dom till Finland.


That's all for now.


Joanna

Mera videoklipp...

Jag har laddat upp lite flera videoklipp. I hogra kanten av bloggen, lite langre ner, finns lankar till vissa av klippen. Det e bara att trycka pa nan av bilderna, sa borde ett videoklipp spelas upp. Ett annat alternativ ar att ga till min youtube-sida. Dar finns alla klippen, sa det ger kanske lite battre overblick. Min youtube-sida hittar du genom att klicka har.

Martin

Martin & Joanna pa vingarden...

Vi ar nu inne pa var sjunde dag pa vingarden. Vi kom hit forra mandagen, 7 juli. Vi fick borja arbeta direkt, med att justera vajrar som vinrankorna vaxer kring och "stoppa in" vinrankor mellan vajrarna. Det var enormt varmt, gissningsvis kring 30 grader celsius, och solen stekte. En latt bris blaste dock, vilket visade sig vara forradiskt. Vi hade ingen solkram och arbetade i kortarmade trojor. P.g.a. vinden kande man inte hur enormt het solen var. Resultatet blev givetvis att vi brande oss ordentligt, bade jag och Joanna. Efter det har vi jobbat i langarmat eller anvant redigt med solkram, de dagar vi arbetat utomhus.

Lotusland Vineyards ar ett relativt litet familjeforetag som gor vin av egenodlade, ekologiska vindruvor. Vi hittade dem genom organisationen WWOOF, World-Wide Opportunities on Organic Farms. Vi ar alltsa har som volontarer, vilket innebar att vi inte far lon for arbetet, annat an mat och logi. Arbetsdagarnas langd varierar fran 6-8 timmar. Vi bor i ett eget rum i vardfamiljens hus. Familjen bestar av David och Liz och deras 4 kring 20-ariga barn, varav tre bor kvar hemma. En vanlig dag stiger vi upp kring 8 pa morgonen, ater frukost och borjar arbeta kl. 9. Nagon gang mellan tolv och ett ar det lunchpaus. Darefter fortsatter arbetet. Kring sju-atta-tiden pa kvallen ar det middag. Liz lagar maten, och hon gor det bra! Vi har hittills fatt mycket god mat. En kvall forra veckan for hela familjen oss inkluderat till Abbotsford pa sushirestaurang (jag at blackfisk for forsta gangen i livet... segt och ganska smaklost). Storre delen av forra veckan var vi de enda volontarerna, men mot slutet av veckan kom en till. Jonathan, en blivande flygkapten fran Schweiz.

De arbetsuppgifter vi haft hittills har utover ovan namnda vajerbisnes innefattar rensning av ogras, vinflaskning, tvattning av vintunnor, mera ograsrensning, forberedning och plantering av skott for kommande plantor och nerblotning av "jordpuckar", som skotten skulle planteras i. Vi har ocksa satt korkar och etiketter pa flaskor. Sa jag att vi rensat ogras?

Pa onsdag och torsdag kvall da arbetet var slutfort var for vi till Hongas i Langley och hjalpte till med forberedelser infor midsommarfesten. Pa fredag eftermiddag for vi dit igen, och stannade dar over helgen, i laa me slekten. Joanna ska skriva mera om de stora festligheterne.

Det blir lite ostrukturerat det har, marker jag, men men, det ma sa vara. Kan bero pa att jag e en aning trott. For en utpraglad soffpotatis och professionell latmask som jag kanns det nog i kroppen da man gor ett fysiskt arbete manga timmar om dagen, i valdigt varmt vader dessutom. Men det gor sakert gott. Igar efter arbetet lade jag mig pa sangen och sov i tva timmar, bara sadar. I mitt stilla sinne har jag i hettan har stundom langtat tillbaka till Finlands svalare klimat, om jag skall vara arlig. Extrem varme ar inget for mig. Och da tror jag nog det kommer att bli annu varmare annu, i Augusti. Kanske man hinner vanja sig tills dess... hoppas jag. Kanske jag inte riktigt passar i Canada anda, atminstone vad klimatet betraffar. Vad har ni for vader i Finland just nu?

Vad mera? Det ar ett intressant satt att resa och existera det har wwoofandet. Man dimper ner hos nagon annan, mitt i deras liv och vardag, bor i deras hus och ater gemensamma maltider. I vissa avseenden kanns det som att bli en del av familjen. Det ar intressant att traffa nya manniskor och se hur dom har det. Hoppeligen kan det resultera i vidgade vyer och nya perspektiv. Samtidigt ar det nog tungt ocksa; att leva nara inpa helt nya manniskor fore man vet hur de tanker och fungerar. Nagra storre kulturkrockar har vi dock inte rakat ut for hittills, trots allt. Manniskorna vi bor hos nu ar valdigt oppna och trevliga. Men det maste man nog vara for att kunna ta in nytt folk i sitt hem hela tiden. Joanna och jag har nog forundrat oss over hur de orkar leva pa det har sattet. Nagon desto storre privat sfar har de inte, och de tvingas lara kanna nya manniskor I SITT HEM med jamna mellanrum. Vi skulle definitivt inte orka med det! Sakert ar det dock givande for dem ocksa, och de har ju valt det sjalv. Och sa far de billig arbetskraft... ;)

Jag skall avrunda denna skrift nu, och ge over at Joanna sa smaningom. Vad var omedelbara framtid betraffar har vi beslutat att stanna har denna vecka till slut, men troligen inte langre an sa. Till helgen skall vi fara till Leif och Beatrices hus i Sechelt, pa "the Sunshine Coast". Dar stannar vi troligen en bit in i nasta vecka. Vad som hander sedan far vi se. Kanske soker vi oss till nan annan farm, eller sa kanske inte. Det e skont att bara drisha ocksa..;)

Martin

I vantan pa en skriven berattelse...

...kan man ga och titta pa bilder fran vinodlingen. For att gora det: tryck har. Det finns ocksa en liten filmsnutt av en del av vart arbete dar. Denna hittas har.

Nu i helgen ar vi tillbaka hos Hongas. Hela slakten plus vanner och bekanta kommer hit, till den s.k. Midsommarfesten. I nat skede ska vi skriva mera.

Till vinodlingen

Nu ar det mandag morgon, och snart skall Melinda skjutsa oss till vinodlingen dar vi skall jobba ett tag. Till att borja med stannar vi bara till fredag; det e sommarpartaj med hela slakten hos Hongas nasta helg sa vi kommer tillbaka till det. Vingarden, som kallas Lotusland Vineyards, har en hemsida och den finns har. For Google Earth-fantaster och andra som vi kolla exakta platsen sa kommer vingardens koordinater har: latitud 49° 1'52.63"N, longitud 122°26'10.53"W

Kamloops med Leif, 3-4 juli.

Igar, torsdag, kring halv 9 pa morgonen blev vi upplockade av Leif i Langley. Vi foljde med honom pa en liten tripp till Kamloops, han skulle sjalv dit pa arbetsresa. Resan dit gar langs Highway 5, som gar fran Hope via Merrit till Kamloops (och vidare norrut darifran). Vagen gar genom bergen, ganska hogt uppe, och ar valdigt fin. En bergsget som jag var givetvis fortjust. Vi stannade pa kaffe i Hope, och kunde konstatera att vi kommer att trivas dar. Eco-retreaten vi skall vara pa i september ligger namligen i Hope. Hope ar en liten stad omgiven av hoga, skogskladda berg. Verkar vara ett riktigt mysigt stalle. Och landskapet dar ar forstas fenomenalt vackert (kanns som jag upprepar mig om hur fint det ar har, men det kan inte papekas tillrackligt... British Columbia ar helt enkelt en fenomenalt naturskon provins. Jag rekommenderar alla som har mojlighet ett besok har!). Hur som helst. Vi kom till Kamloops kring halv ett pa dagen. Efter en snabb lunch pa McDonalds for Leif ivag pa sitt mote, och Joanna och jag spenderade nagra timmar med att promenera runt i Kamloops centrum. Det fanns inte desto mera att se dar. Bilder kommer sa smaningom i bildgalleriet (lank uppe till hoger..) Kamloops ar en medelstor stad i sodra centrala British Columbia. Invanarantalet ar nagot over 90 000 personer. Klimatet dar ar helt annat an klimatet ute vid kusten; det ar mera okenlikt och torrt. Den dominerande fargen pa marken ar gulbrun, inte gron som i Langley och Vancouver-trakten.

Da Leif var klar med sitt mote for vi och handlade lite mat for kvallen och morgonen, och sen korde vi norrut mot Heffley Lake dar vi skulle overnatta. Pa vagen sammanstralade vi med Leifs polare John, som skoter om ett landomrade med ett antal stugor som forr hyrts ut till turister vid Heffley Lake, som alltsa ligger norr om Kamloops uppe i bergen. Vi skulle alltsa fa overnatta i stugorna, free of charge, eller gratis som e heiter pa svensk. Hela den kvallen satt vi ute pa terassen och kring en eld och bara njot av tystnaden och naturen vid sjon. Vi grillade ocksa korv och gjorde hot-dogs (hot-dogs verkar bli ett aterkommande tema pa denna resa...).

Foljande morgon (imorse, alltsa) avnjot vi frukost ute pa en brygga. Jag tog mig ocksa ett morgondopp i sjon, som hade ratt sa varmt vatten. Mellan elva och tolv korde vi ner till Kamloops igen, dar vi at sushi till lunch. Det var min tredje sushi-maltid hittills i livet, och 100% av dem har agt rum i Canada. Tror nog jag haller pa att borja tycka om det... allt utom stora bitar av ra tonfisk. Det skall jag troligen (hoppeligen!) aldrig ata igen. Efter lunchen startade vi resan tillbaka till Langley. Jag korde. Det ar en ren njutning att kora Leifs automatvaxlade Ford Explorer. Eller kora och kora... det enda bilen inte gor av sig sjalv ar att styra, sa det kanns nastan som att den kor sig sjalv. Farthallare ar en genialisk uppfinning, speciellt pa langa strackor. I must say.

Nu e vi alltsa tillbaka hos Hongas i Langley. Vi kom fram hit kring kl 18. Beatrice ar har ocksa, henne hade vi inte traffat fore ikvall. Hon och Leif sover har over natten. Klockan ar 9 pa kvallen da jag skriver detta. Vad vi ska gora i helgen vet jag inte, men pa mandag ger vi oss ivag till vinodlingen dar vi ska arbeta nagra veckor. Den ligger endast 13 km harifran, i Abbotsford. Hej hej, alla i Finland. Jag ringer hem nagon gang i helgen, sa mamma och pappa, ni kan vanta er ett telefonsamtal sa smaningom. Vi hors!

Martin

2:a juli

Nu e det onsdagkvall har. Det ar askvader ute. Idag har jag och martin varit och shoppat i Langley. Som vanligt gick det battre for martin an for mig. Jag kom knappt hem med knappt nanting medan han hittade flera saker.

Imorgonbitti ska vi fara med Leif till en stad som heter Kamloops och ligger ca 4 timmars bilresa inat landet. Leif ska dit pa arbetsresa sa vi foljer med och overnattar till fredag.

Igar var det Canada Day, dvs. Canadas nationaldag. Det ordnades forstas en massa olika evenemang pa olika stallen. Jag, Martin, Melinda och Stephen for till Fort Langley pa eftermiddagen. Fort Langley ar dels ett gammalt fort, dels namnet pa de aldsta delarna av Langley. Fortet paminde lite om Stundars pa det sattet att hantverkare utforde olika hantverk. Man kunde ocksa vaska guld dar - minns du Pernilla?

/Joanna

Mera Great Big Sea...

For dom som kan tankas vara intresserade kommer har ett videoklipp (eller snarare en lank till ett klipp pa youtube) som jag filmade pa konserten i fredags.

http://youtube.com/watch?v=bfK8cEx8uqc

/martin

lordag och sondag

Pa lordag morgon for jag med Tesa pa ett gympass, vilket var skont. Jag ar riktigt stolt over mig sjalv som lyckats trana nagra ganger redan. Det brukar inte bli av nar man ar pa semester. Det blev dock ingen klattring uppfor Grouse eftersom bade Martin och Melinda kande sig lite forkylda. Jag och Martin for istallet pa en cykeltur fran Gibbons hus och langs med stranden downtown Vancouver. Det var en jattebra cykelvag och ett bra satt att se sig omkring.

Pa eftermiddagen for vi tillbaka till Langley. Vi tog skytrain (ett tag som ar byggt ovanfor marken) och sedan buss for ynka 2,50$ per person. Pa kvallen bestallde vi hem sushi och spelade pidron.

Nu e det alltsa sondag. Martin ar fortfarande ganska forkyld. Jag hoppas jag klarar mig undan det. Det ar otroligt varmt ute, kring 30 grader. Undrar hur det ska ga att vara i den har hettan i tva manader framat. Som tur ar har dom ju en pool pa garden och det ar ganska svalt inomhus. Idag pa formiddagen tittade vi pa EM-finalen i fotboll. Sedan hjalpte vi Harry med golvet. Han haller alltsa pa och lagger tragolv i hela ovre vaningen.

Skot om er alla i Finland.

Joanna

Great Big Sea!!!

I fredags sag vi alltsa ett av vara absoluta favoritband Great Big Sea spela. Spelningen var pa en irlandsk pub i downtown Vancouver. For er som inte kanner till bandet sa ar de ett kanadensiskt band fran Newfoundland, en o pa Kanadas ostkust. Musiken de spelar ar delvis (mestadels, snarare) folkmusik fran deras hemtrakter, delvis popmusik. Vi horde deras musik pa skiva forsta gangen sist vi var i Kanada. Darefter lag intresset i dvala en aning, men pa varen forra aret borjade vi lyssna pa dom, och har sedan dess skaffat alla deras skivor. Det som allra mest praglar musiken, enligt mig, ar gladje, och det ar ocksa en av de viktigare orsakerna till att vi har fastnat for den, Joanna och jag. Spelningen borjade kl. 20, och holl pa i ca 1 timme och 45 min. Och den var givetvis fantastisk! Vi ar alldeles forstummade over vilken tur vi hade som vann biljetter till spelningen, och hur perfekt den passade in i schemat, nagra dar efter att vi anlant till Kanada. Och att den dessutom var pa en liten pub...finns det ett battre stalle att se ett band som detta? Tror inte det. Spelningen var den sista pa en liten turne bandet gjort, och det marktes nog att de var lite trotta, men de gjorde en enormt energisk spelning, trots det. Vi kommer knappast att fa nagra flera mojligheter att se bandet spela, de spelar inte sa ofta i Europa. Sa fredagkvallen var en upplevelse vi kommer att minnas lange! Efter spelningen tog vi bussen tillbaka till Gibbons, dar vi overnattade.

/Martin

I Vancouver

Klockan ar nu halv sex pa eftermiddagen lokal tid. Sitter som bast pa terassen hos Tesa & David Gibbons i Vancouver, narmare bestamt pa 1838 Gravely Street. Igar for vi fran Langley tillsammans med Melinda for att vara barnavakt at Max, Tesas och Davids son. Vi stannade over natten har hos Gibbons eftersom vi anda skall till downtown Vancouver ikvall for att ga pa konsert med Great Big Sea. Bandet spelar pa en pub, Doolins Irish Pub i Vancouver. Det blir troligen hur haftigt som helst, och annu battre eftersom det ar ett litet stalle dom spelar pa. Vi hade den enorma turen att vinna biljetter till konserten genom en tavling pa internet. Ser fram emot det!

Idag har vi varit downtown och promenerat runt lite. Vi sag lite av bade Gas Town och Chinatown, samt diverse andra stallen. Vi rakade ocksa av misstag fa se Vancouvers baksida, som ar nagra kvarter kring East Hasting Street. Det ar verkligt forfallna kvarter, med en massa manniskor som inte haft samma tur i livet som oss... narkomaner, alkoholister, prostituerade m.m. Vi hamnade i kvarteren da vi gick fran Gas Town till Chinatown. Det var inte speciellt trevligt, kandes faktiskt otryggt. Men allt gick bra, vi gick snabbt igenom och kom till "sakrare" omraden. Man far bara konstatera att man ar lyckligt lottad och valsignad da man fatt vaxa upp i ett tryggt hem och en trygg omgivning. Andra har det inte lika bra...

Imorgon skall vi troligen ga en kort vandringsled som heter "Grouse Grind". Det ar en verkligt extrem rutt som gar uppfor Grouse Mountain norr om Vancouver. Vi gick dar forra gangen vi var har ocksa. Det ar ungefar som att klattra uppfor mycket branta trappor i lite pa en timme i strack. Svettigt till tusen, men valdigt bra traning. Det kan jag nog behova...

Sa smaningom skall vi borja soka oss mot puben dar konserten ar. David skall kora oss. Forst skall vi ata nat smatt. David sager att han halsar till alla i Finland!

/Martin

Fotogalleri...

Jag kommer att ladda upp bilder sa ofta jag kan. Bilderna finns pa min sida pa pixbox.se. Lank till galleriet finns uppe till hoger pa denna sida. Eller sa kan du trycka har.

Framme!

Flygplanet som tog oss fran Frankfurt till Montreal. Boeing 777.

Joanna skriver:

Nu har vi da kommit fram. Vi hann fira en skon midsommar i Solf och saga hejda at nara och kara innan det bar ivag. Resan gick bra fastan den var lang - 20 timmars flygresa blev det. Camilla, Melinda och Stephen var och motte oss vid flygfaltet och sedan korde vi ut till Langley. Det kanns inte som sa lange sen som vi var har sist. Allt kanns bekant och bra. Vi fick sova en lang natt i natt och det var skont. Idag tar vi det bara lugnt har i Langley. Solen skiner och det ar ca 20 grader varmt.

Pa torsdag ska vi sitta barnvakt at Max och pa fredag blir det Great Big Sea konsert! Yeah! Vi sover sakert ett par natter hos Gibbons da fr.o.m. torsdag.

Klippiga bergen, eller "the Rocky Mountains" som de heter skymtar mellan molnen.

Bergen norr om Vancouver sedda fran flygplansfonstret.

Martin skriver:

Kl. 15.22 pa mandagen 23 juni startade taget fran stationen i Vasa, och dar borjade var resa mot British Columbia i Canada, dar vi ska vistas de kommande manaderna. Vi sov en kort natt pa Scandic Hotel Gateway; ett hotell som finns i utrikesterminalen pa Helsingfors-Vanda flygfalt. Hur behandigt som helst, med andra ord. Speciellt nar man ska ta ett tidigt flyg, som vi gjorde. Kvart over fyra steg vi upp, for att hinna med allt och checka in till flyget som gick 06.40.

Flygresan var uppdelad i tre etapper. Forst flog vi till Frankfurt, sedan darifran till Montreal och sist fran Montreal till Vancouver. Kl. 16.45 (eller 4:45 pm, som man sager har) lokal tid landade vi pa Vancouver International Airport. Finsk tid var klockan da kvart fore tre pa natten; vi hade alltsa varit vakna i nastan 23 timmar redan. Det blev namligen inte sarskilt mycket sovet under flygresan. Kanske lite pa tva timmar totalt for min del, troligen annu mindre for Joanna. En nyhet for mig i flygplan var att varje plats (inte bara forsta klass!) hade en egen dator infalld i ryggstodet pa banken framfor. Dar fanns en hel del filmer och TV-program man kunde valja mellan, samt radiokanaler och ett bibliotek med musikalbum. Ett fint tidsfordriv pa langa flygresor. Ibland ar det nog bra med teknik.

Det var harligt att aterse den bergiga horisonten norr om Vancouver da vi landade. Tank att fa bo nogonstans dar man har en sadan horisont... Omgivningarna kring Vancouver ar helt enkelt otroligt vackra. I synnerhet om man tycker om berg. Och det gor jag.

Vår Canada-blogg...

Vi är alltså påväg till Canada. Den 24 juni bär det iväg. För att ni hemma i Finland (eller var helst ni kan tänkas vara) skall kunna följa med vad vi håller på med långt borta på andra sidan Atlanten, har vi skapat denna blogg. Vi kommer att försöka skriva så ofta vi bara har möjlighet.

Vi återkommer.

Martin & Joanna